Och hon gav ett namn åt Herren som hade talat med henne. Hon sade “Du är den Gud som ser mig” för hon tänkte “ har jag här fått se en skymt av honom som ser mig?” Därför kallar man brunnen Beer Lachay Roi, dvs Brunnen av den levande som ser mig.
1 Mos 16:13ff
Ser man hela Skriften som Guds ord blir man varse att två starka utsagor ideligen görs om detta med att “se Gud”. Å den ena sidan är det klart utsagt att det är en omöjlighet. “ Ingen kan se Gud och leva.” Gud har sin hemvist i ett ljus dit ingen kan nå. Gud är av sådan härlighet att ingen av människa född kan stå ut ens en tiondels sekund i Hans närhet. Distans och fruktan hör oss till. Separation och helgelse hör å andra sidan också ihop. “På dem som står mig nära bevisar jag min helighet.” Det är inte de jordiska ögonen som ser Gud först. Det är trons ögon. “Den som vill komma till Gud måste tro att Gud är, och att han belönar dem som söker Honom. För utan tro är det omöjligt att vara Gud till behag. Omöjligt.” Heb 11:6 Genom tro förstår vi att den fysiska, med seendet åtkomliga verkligheten är skapad genom ett ord från Gud, och att det vi ser är skapat av ting vi inte ser.
Allsmäktige, all barmhärtige Gud har ingen avgränsad form. Inget föremål kan ses om det saknar omkrets och har mellanutrymme till andra objekt i dess närhet. För att något skall kunna ses, måste det vara rumsligt begränsat. Det är dess gränser som gör det synligt. Gud är inte avgränsad på samma vis som de ting vi kan se. Det är i Honom som vi lever, andas, rör oss, tänker, observerar, tillbeder. Hur skulle vi som är inneslutna i Hans gränslösa närvaro kunna se Honom? Kunde vi se Gud skulle vi stå någonstans utanför Gud och betrakta hans omkrets och säga: nu har jag sett Gud. Men då skulle den skapade vara förmer än den som skapar. Det kan den rimligen inte vara. Den som studerar den observerbara världen för att i den finna bevis på Gud är inte olik den som smular sönder en baguette i tro att bagaren själv skall gå att återfinna i brödet
Och ändå! Ideligen, från 1 Mos 3, via 1 Mos 16, via 1 Mos 32, via 2 Mosebok 3 och 33, via 5 Mosebok 5, via Domareboken 6, via Jesaja 6, via Johannes “Den som har sett mig har sett Fadern”, via förklaringsbergets triumvirat med Jesus som förvandlad i ett ljus utan jordiskt ursprung, via Stephanus som i stenregnet ser Gud sittande på en tron upphöjd, via Paulus som bländas av ljuset som han förföljde, till Johannes som är i Anden på Herrens dag och likaledes ser Gud, om än i en vision; människor möter Gud och glömmer det aldrig. När Job och alla hans “vänner” har pratat färdigt om Gud, träder Gud fram ur ordens slagskugga och ger sig tillkänna “så som när en man talar med sin vän, ansikte mot ansikte.” Jag hade hört talas om dig, men nu har jag sett dig och lägger handen på munnen och talar inte mer om vad jag inte förstår.”
Den osynlige har en synlig medlare mellan sig och oss jordbundna. Gud ger sig till känna och vi som oavlåtet står inför honom, ser honom visserligen som genom en dunkel spegel, men den fördunkligen är till vår räddning och blir undan för undan mer genomskinlig. Vi ter oss antagligen lika dunkla för Honom, tills vi blivit genomlysta. Och i det ljuset som strålar från Honom förvandlas de som med oavvända ansikten ser på Honom dag som natt.”. I en förvandling underbar..
Men så får de också det vittnesbördet om sig: “Dessa lagens experter och högt uppsatta förundrade sig över att dessa olärda människor från Galilee kunde vara så frimodiga, så uttrycksfullt övertygande, så säkra på att de förkunnade vad de hade sett och hört, det livets ord som de hade tagit på och följt till död och uppståndelse, men då kom de till insikten om att dessa hade alla en sak gemensam: de hade varit tillsammans med Jesus.
Församlingen utsätts för tusentals röster varje söndag som synbarligen inte har varit med Jesus, utan med människotankar om gudomliga ting, med postillors, andaktsböckers, kommentatorers, filosofers, psykologers och populärvetenskapliga förnumstigheter som grund för sina 10 minuter allmängods med vagt ursprung och otydlig mening. Men strålglansen från Jesus, den av Gudomen avskilde till att göra Guds eviga karaktär synlig i inkarnationens hemlighet, ser de flesta aldrig skymten av.
Hur var det nu? “Herre, vi vill se Jesus.” “Och de såg ingen annan än Jesus allena.”
Det skulle vara mer än nog. Om det fanns.
Teddy Donobauer, Doncaster