“Jag har tappat min tro”
“Har du kvar din barnatro?”
“Jag kan inte tro”
“Bara du tror tillräckligt mycket och starkt flyttar du berg”
Men/Och…
“Om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och I ditt hjärta tror att Gud har uppväckt Honom från de döda, ska du bli frälst.”
Den förbluffande förvandlingen från “tron på Honom” till begrepp som “den kristna tron” är den religiösa tidsandans angrepp på själva fundamentet för vad som rimligen kan kallas biblisk tro. I varierande grad är hela föreställningen om trons liv ett slags verklighetsflykt för den moderna människan med sin helt annorlunda värdegrund. Hon lärs att bara tro det som gagnar henne och vad som är mer eller mindre tillfälligt “bevisat” vara enligt en viss definition av vetenskap.
Vad har nu detta med tron och troendet att göra?
Först detta: Innan någon vet något alls har den först genom trons försanthållande tagit ställning till vissa fakta. Ingen kommer på tanken att studera finkars näbbar om man inte tror att finkar finns, eller att deras näbbar kan ha med sina födkrokar att göra. Tror man inte att hela världen följer vissa oomkullkasteliga regler kan man inte studera matematik eller fysikens lagar. Tron bygger alltid på förekomsten av vissa axiom, fakta som ingen kan bortse ifrån som vill ses som insatt, kunnig. Tron i biblisk mening är faktabaserad. Det finns dock en omfattande mängd tro som saknar fakta bas, och den finns överallt i världen.
Vad menar jag då vara trons faktabas?
Främst detta: “Tro på Gud, tro också på mig.”
Biblisk tro handlar aldrig om att enbart acceptera vissa “ att satser”. Utan om ett förhållande mellan mig och Gud där jag har förtröstan och tillit till Gud på ett innerligt, djupt och livsavgörande sätt. Tron är främst ett sätt att uttrycka en absolut tillit till en som är större än jag.
Om man har “förlorat sin tro” medger man att man en gång förtröstade på Honom som är medlaren mellan Gud och människa, men nu har man slutat lita på honom. Tron är nämligen inget fristående objekt, lika lita som frälsningen är det.
Det är en missuppfattning att man antingen har tro eller frälsning eller så har man det inte. Varken tron eller vissheten om frälsning kan skiljas från den person som är värd att tro på eller den frälsare som har ensamrätt på att klargöra för mig mitt behov av frälsning.
Tron är ingen egen kraft. Den står aldrig självständig och dikterar villkoren för skapelsen och skaparen. Den bästa samtida illustration jag kommer på är tagen från våra mekaniserade fordon. Alla som ägt en bil har också haft att göra med bilens s k koppling. Det har märkligt nog aldrig förekommit en enda bilannons I världshistorien som har använt sig av kopplingen som argument för köp. Och ändå spelar det ingen som helst roll hur många hästkrafter motorn har om det saknas en kraftöverförande medlare mellan motor och de hjul som snurrar på marken. De som tror att TRON är en självständig kraft skulle köpa bil utan vare sig motor eller hjul, bara den hade en häftig koppling? Häpp?
Människosonen “lurar på om det skall finnas tro på jorden när han kommer.” Det gör han rätt i, för det finns fler bland de troende som tror på sin tro än på Trons Hövding. Det gör han ju rätt i därför att “kärleken till Honom skall kallna bland de flesta”. “Om någon inte har Herren kär, så vare han förbannad.”
Dit har vi kommit alltså. Tron har kopplats loss från den som är trovärdig. Han är inte främst den vi tillbeder utan någon som vi med våra trosfriska utsagor skall fås att agera på våra villkor.
Tron på Honom är alltså tillit och överlåtelse till Honom. Är det inte det så är det inte biblisk, kristen tro. Från denna livsväg vars drivkraft är Hans liv i oss, har världen fått se en övergång till ett religiöst formularsamhälle där gudstjänst är ett självvalt gudstjänstväsende utan kraft. Landfästena finns kvar, men bron har rasat. Det ena landfästet är hos den Evige, hos Honom som bor i ett ljus dit ingen kan nå, det andra är människoriket där allt börjar och slutar med mig, fast sockrat med fromhetens fraseologi.
Har du tappat din tro, tror du? Det är nog värre än så, du har vänt Honom ryggen.
Har du kvar din barnatro? Det var synd det, för Han har vuxit långt bortom rymderna vida, men din utveckling har gått I stå?
Jag kan inte tro! Struntprat, du tror en oerhörd massa som vid granskning visar sig vara ett osannolikt gungfly av halvsanningar eller hellögner. Du kan visst tro, men du vill inte förlita dig på den ende som är vägen, sanningen och livet.
Tro kommer av predikan, och predikan i kraft av Jesu Ord. Ingen som säger sig inte kunna tro umgås särskilt mycket med Guds ord, fastmer älskar de människors ord om Gud.
Slirar din koppling?
Teddy Donobauer, Doncaster