De hötter sina nävar mot den som gav dem liv

Varför är hednafolken i uppror?
Varför tänker folken
tomma tankar?
Jordens kungar reser sig
och furstarna gaddar ihop sig
mot Herren och hans Smorde
”Vi sliter sönder deras band
och kastar av oss deras rep!”
Han som tronar i himlen ler,
Herren gör narr av dem.
Så talar han till dem i sin vrede,
slår dem med skräck
i sin glödande harm:
”Det är jag som har insatt min kung
på Sion, mitt heliga berg.”

Psalm 2

Det finns en vitt utbredd föreställning om att vi hela tiden utvecklas uppåt mot allt högre rymder av mänsklig förfining, moralisk resning och allsidig framgång och att Gudsriket blir resultatet av alla våra mödosamma landvinningar.

Det hade psalmförfattaren ingen aning om. Han såg i kristallklar profetisk klarsyn att alla världens strävanden står emot Guds rike.

Han såg hur nationerna är i färd med att kasta av sig de begränsningar och de band som skulle säkerställa att jordens riken inte urartade.. Han ser hur den internationella gemenskapen reser sig upp mot HERREN Yahweh och hans ”Messias, Hans smorde Son”. Ända sedan begynnelsen såg Gud att människornas hjärtan var högst hemfallna åt korruption.

Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda. Då sörjde Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta. Herren sade: ”Människorna som jag har skapat ska jag utplåna från jordens yta – både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag sörjer att jag har gjort dem.

1 Mos 6:6-7

Lyssnar ni på domedagsprofetiorna från miljörörelserna? Här i UK kan vi i stort sett varje dag höra David Attenborough beskriva allvaret i den lavin som är i rullning mot jordens och människosläktets undergång. BBC och SVT har som ett huvuduppdrag numera att vara just alarmister, och folken regeras med skräck och rädsla flör den kommande undergången.

Men trots en tiotusenårig historia av kontinuerliga mänskliga bravader i just undergångens riktning stirrar dessa kloka män in i kameran och säger i stort sett som så: ” Men vi kan ännu rädda oss själva”.

Hur länge måste man framhärda i att upprepa samma misstag innan man lär sig att getabocken inte skall göras till trädgårdsskötare? Om människorna besatt förmågan att undvika det onda har de haft 10000 år på sig att bevisa det. Och då skulle vi inte vara där vi är idag.

Det är en osanning utan minsta modifikation att världens riken skall höja sig upp till att bli Guds rike. Sanningen är att det kommer en ände på alla jordens riken. Sanningen är att när Kungarnas Kung återkommer till sin skapelse då är det först och främst Nationerna som han dömer för att dessa gemensamt har sammangaddat sig mot HERREN och hans smorde. De kysste varandra medan de gratulerade sig till sin frihet från allt gudomligt tvång. Men de kysste inte Sonen vars egendom all denna skapelse, inklusive dem själva alltid har varit. Tyranner kysser varandra och ler i mjugg i tron att de har sitt på torr mark. Vilken överraskning den dagen blir för dem alla.

Som de undermåliga förvaltare de visat sig vara skall det de har tas ifrån dem. Den rättmätige ägaren kommer för att få sin del av det som borde ha odlats, men finner att hans rätt har berövats Honom av dem han satte att förvalta.

När kommer Guds rike? Hur kommer Guds rike? Riket är intimt förknippat med Konungen. Där Konungen befinner sig formas riket medan du läser, och snart är det redo att implanteras i den nya värld som måste komma efter det att den nuvarande har förtärts genom eld. Alla element kommer att upplösas till sina ursprungliga grundstenar. Och sedan gör skaparen en double på det han gjorde en gång förut. Nya himlar och ny jord där rättfärdighet bor!

Så varför larmar hednafolken? (Några andra finns inte längre, om de ens funnits.) För att slippa höra sanningen om sin egen nära förestående bortgång. Varför tystas den bibliska förståelsen av alla villkor som Gud satt upp för människans och skapelsens väl? För att deras ögon inte tål att se vad andra maktutövare sett i eldskrift på sina bankettsalars väggar: ”Mene Mene tekel, ufarsin”.

”Vägd, vägd, funnen för lätt, hemfallen åt fiendens godtycke.”

”Kyss Sonen på det att han inte vredgas.. sök försona er med Gud medan tid är. ” Ni högmodiga nationer, ni tror att tiden är på er sida. Men timglasets sand är på uppehällning. Kanske har Guds hand vänt timglaset för sista gången och den nuvarande eran går mot sitt obönhörliga slut.

Guds rike kommer med Konungen. De som inte redan nu böjer sina knän för Honom hamnar på fel sida om domarskranket. Då kommer de att gå på knä, ofrivilligt. De som nu hötter med anklagande knytnävar emot Gud och Hans Smorde kommer att sitta på de åtalades bänk. Och som jag skrev förra veckan: vittnesbörden emot dem är tillräckliga för en fällande dom.

Ja sannerligen, varför larmar folken emot Herren? Borde de inte veta bättre?

Be för all överhet, det är synd om dem.

Teddy Donobauer, Doncaster

Relaterade inlägg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.