Manna en midsommarafton. 2022.
Vid den tiden fick landsfursten Herodes höra ryktet om Jesus, och han sade till sina tjänare: ”Det är Johannes Döparen. Han har uppstått från de döda, och det är därför dessa krafter verkar i honom.”
Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse på grund av Herodias, hustru till hans bror Filippus. Johannes hade sagt till Herodes: ”Det är inte tillåtet för dig att ha henne.” Herodes ville döda honom, men han var rädd för folket eftersom de ansåg att Johannes var en profet.
Så kom Herodes födelsedag. Herodias dotter (Salome) dansade inför gästerna, och Herodes blev så förtjust att han lovade med ed att han skulle ge henne vad hon än bad om. Hon uppmanades då av sin mor att säga: ”Ge mig Johannes Döparens huvud här på ett fat!”
Kungen blev bedrövad, men för edens och gästernas skull befallde han att hon skulle få det. Han lät halshugga Johannes i fängelset. Johannes huvud bars in på ett fat och gavs åt flickan, och hon bar det till sin mor.
Johannes lärjungar kom och hämtade den döda kroppen och begravde den. Sedan gick de och berättade det för Jesus.
Innan midsommarhögtiden återigen blev den mest hedonistiska och den mest primitiva hedniska folkfest som den numera är för det stora flertalet, var den firad i kyrkorna som Johannes Döparens dag. Detta till åminnelse om det som berättas i texten som inleder denna betraktelse.
Herodes Antipas (kortform för Antipater) som är huvudaktören i detta drama är en sann räv. Listig, skicklig, moraliskt korrumperad och hänsynslös. Ett offer för sin egen omåttligt överdrivna självbild. Han klarade av sin balansgång mellan att vara lydkonung åt Romarriket allt medan han spelade under täcket med den judiska ledningen för att till varje pris ”sitta på gärsgårn” och förefalla vara alla till lags medan han i själva verket svek båda sidorna.
Någon gång före år 23 i vår nuvarande tideräkning mötte han sin halvbror Filips hustru Herodias. Denne Filip var en av Herodes den förstes oäkta barn från en till namnet okänd bihustru. Herodias var sålunda besläktad med Herodes Antipas, hon var de facto inte bara hans halvbrors lagvigda hustru utan också dennes brorsdotter. Enligt all judisk lag var hon tabu som tänkbar hustru.
De möttes i Rom och Herodes Antipas och Herodias fann varandra i ett partnerskap som medan det haltade på alla sidor ur moralisk synpunkt ändå framgångsrikt höll den politiska skutan på rätt köl. (Den som ännu tror att politiskt ledarskap garanterar moralisk resning sover en djup törnrosasömn.)
Svärfar till Herodes lagvigda hustru var kung Aretas av nabateernas stam. När hon hörde om giftermålet med Herodias flydde hon till den berömda staden Petra. Herodes försök att göra sig av med Aretas och hustrun slutade illa för Herodes och han blev tvungen att få hjälp från Rom genom en Vitellus, guvernör över Syrien. Storpolitiska händelser gjorde att Herodes Antipas inte fick sin hämnd, historien pågick till 37 AD och Herodes själv dog 39.
Det var Herodes olagliga äktenskap med Herodias som kom att skapa den konflikt med Johannes Döparen som vid den berömda festen resulterade i att ”evangelistens huvud rullar”. Säger man sanningen till den som har makten över ens fysiska liv, och det har han när man redan sitter i dennes fängelse, då är man utlämnad åt en människa vars maktberusning och moraliska godtycke utgör en mycket oberäknelig krutdurk.
Notera festers moraliska tvångströja. Vare sig du läser Esthers bok eller Daniels beskrivning av banketten där skriften på väggen tar udden av kalaset eller om du läser om Herodes fest ser du samma sak. Fest och grava övertramp av allt vad rätt och sant är, hur egen och andras ära och heder trampas under fot är nu en gång för alla bundsförvanter med varandra. Skyll på den uppsluppna, oftast spritfördunklade stämningen. Skyll på ”släpp loss nu det är ju fest” och frånta dig allt eget ansvar genom att bryta mot alla normala tabun och du har samma moraliska kaos idag som det som syntes då.
Herodes hade ett horn i sidan till den som talade sanning. I tron att ha blivit av med en visselblåsare, en smolk i hans glädjebägare, blir han illa berörd när han hör talas om Jesus av Nasaret. Inte minst för att han får höra att i jämförelse med Jesus var Johannes som en fläkt i jämförelse med en storm.
Herodes hade målat in sig i ett hörn. Han hade lovat saker och ting som han inte kunde svära sig fri från. Han komprometterade sitt rike genom att låta en tonårig läckerbit att dansa honom yr. Han blev betuttad till den milda grad att han lovade henne allt vad hon bad om. Det är så man binder ris åt egen rygg.. Trots att Herodes hyste viss aktning, i varje fall i nyktert tillstånd, så gick det som det gick..
”Herodias hatade honom (Johannes) och ville döda honom, men hon kunde inte eftersom Herodes hade respekt för Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man, och skyddade honom. När han hörde honom blev han många gånger villrådig. Ändå lyssnade han gärna på honom.” Markus 6:20
Sa någon något om vackra kvinnors påverkan av svaga män? Försvagningen fanns där redan innan Herodias introducerar sin dotter från det första äktenskapet som lockbete för att röja Johannes ur vägen.. Att vara Judarnas konung och samtidigt ignorera det som ger Juden dess moraliska resning, det vill säga lagen, är som att blanda olivolja och vatten. Det håller helt enkelt inte ihop..
Alla evangeliets sanningar offras på festens altare. Då som nu. Och post festum tar det tid och mycket kraft att sopa igen spåren efter kalaset. Huvuden som rullat skall städas bort. Löften som aningslöst skroderade fram ur obetänksam mun skall nu betalas. Och vad mera är, det som i festyran förbrutits kommer att vända tillbaka ”på våra huvuden”.
Johannes Döparen och den Jesus som han röjde väg för är förvisso en nagel i alla festarrangörernas öga. Av alla fester blir det rester. Och tragiskt nog blir många som i festyran släppt loss och blivit tygellösa också rester av sanna människor.
Eftertankens kranka blekhet minns ingen nästa år. Löva majstången! Skål och välkommen! Nunc est bibendum. In vino veritas..
Hur önskar man glad midsommar? Vad säger man till Johannes där i fängelsehålan? Festens höjdpunkt är att ditt huvud bärs fram på ett fat?
”Gå bort och ge dig av härifrån, för Herodes vill döda dig.” Jesus svarade dem: ”Gå och säg till den räven: Nu driver jag ut onda andar och botar sjuka i dag och i morgon, och på tredje dagen når jag mitt mål. Men i dag och i morgon och i övermorgon måste jag vandra vidare, för det passar sig inte att en profet dödas någon annanstans än i Jerusalem.
Lukas 13:31f
Denna världs Herodesar har alla deras huvuden i sikte som säger dem sanningen. Tiger du och samtycker för ”att folk ju behöver fester för att orka med.” Orka med vad? Konsekvenserna av tidigare fester?
Johannesdagen är nog på sikt mycket viktigare än sill och potäter och dans runt stången. Till och med viktigare än jordgubbar med vispgrädde.
Vad ni än gör. Gör ingen åverkan på er framtid. Det är ingen fest värd.
Fröjd i Herren är vår starkhet!!
Teddy Donobauer, Doncaster