“Låt Kristi ord rikligen bo i er”. “Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.” Vet detta, ni skall avlägga räkenskap för vart ord ni säger.” “Tron kommer av predikan, och predikan i kraft av Kristi ord.” “ Jag har inte undanhållit er något av allt Guds rådslut, och är inte skyldig till någons blod.”
Det förekommer ett vidlyftigt och inte sällan ett ganska förvirrat tal om begreppet väckelse tvärs över en rad FB fora. Det som anförs är än det ena än det andra. Det de flesta förslagen om“hur vi får väckelse”dock har gemensamt är att de liksom hjältarna i Muenchhausens landamärer ofta sätter vagnarna före hästen, eller rentav, kokar potatisen innan den planteras för att spara tid sedan när det är skördedags.
Bortsett från att ordet väckelse inte ens är ett bibliskt gångbart begrepp, i varje fall inte i någon sådan mening som förekommer i vår tid, så är tanken att vi genom vårt verk och våra ansträngningar skall tvinga eller övertyga Gud om att “ge oss väckelse” rent befängd. Väckelse är inte ett paket som sänds till de duktiga utan konsekvensen av att de som får del av det goda Gudsordet blir så övertygade om det att de ger det vidare. Men jag går i förväg.
Väckelse som en plötslig och oförklarlig uppflammande folkrörelse är en myt. Alla sådana skeenden som vi i efterhand beskriver som just “Väckelse” har alla haft en gemensam primus motor. Den motorn saknas idag. Innan jag återkommer till vad det är som fattas skall jag berätta hur jag gled in på detta spår för denna manna tråd.
I en av alla vilopauser i efterdyningarna av COVID19 låg jag halvvaken på min säng när jag fick en sådan där tanke som skär likt en varm kniv genom smör och tränger undan alla andra tankar. “Hur länge skulle jag behöva vistas i den genomsnittliga församlingen som en osynlig gäst vid varje samtal inom församlingens ledning och de samtal som förekommer mellan medlemmarna innan jag har fått 10 procent av Ordet klart uttalat, insiktsfullt förmedlat och villigt efterkommit i handling.”
Och strax därefter: “Om alla kyrkor stängdes och alla biblar stals undan från oss, hur mycket av Guds ord kunde vi genom vår sammanlagda kunskap återskapa?” Hur stort är den kristna församlingens kollektiva internminne?
Oavsett hur utspätt begreppet “Väckelse” än är idag, ett studium av alla sådana historiska företeelser skulle snabbt ge vid handen att alla väckelser har varit ett resultat av att “Hela Guds rådslut” blivit så djupt förankrat i en grupp människor som inte bara läst det utan även låtit det blir det varom alla munnar talar, och alla hjärtan bävar inför och som varje enskild individ ser som en uppmaning till lydnad och tillbedjan, till bön och arbete. I omgångar har gigantiska omvälvningar skett för att Guds ord skulle kunna göras tillgängligt och nödvändigt. Väckelse är en produkt av Gudskunskap och det är inte detsamma som ett inpluggande av bibelord, utan att Guds ord blir till kött i dem som “kan det”. Man kan inget annat än det man faktiskt gör. Vi tror egentligen bara det som vi omsätter i handling.
Annonsera bibelstudier och folket gäspar. Men kommer inte. Och om de kommer ser det ändå bara utkanterna av allt Guds verk. De förnimmer bara skuggorna och det perifera som är lätt tillgängligt. De finner ofta att de s k bibelsamtal som förs är att komma till Guds ordet för att få redan på förhand intagna åsikter bekräftade av något Bibelord. “Man utgår från ordet men återvänder inte till det.”
Att hoppas på ett andligt resultat av en sådan verksamhet är som att avsätta ett halvår på att studera en ritning och tro att byggnaden uppstår av sig själv bara för att vi har ett antal detaljritningar, trots att vi saknar material och verktyg att bygga med.
Väckelse är det uppvaknande som sker när ett antal människor avstår från fäderneärvda människotraditioner till förmån för det verk av Guds Ande där denne genom Ordet skapar hunger efter Gud. Hunger efter att ösa ur djupa friska vatten. Ett sökande efter Gud själv som obönhörligen för människor in i “hela Guds rådslut.”
Hur länge skulle jag behöva vistas i din gemenskap, husgrupp, bönegrupp, församlingför att under en överskådlig tidfå höra de ord som leder till liv?
Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi har skådat och rört med våra händer, om detta vittnar vi: Livets Ord. Livet har uppenbarats, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. Detta skriver vi för att vår glädje ska bli fullkomlig.
1 Joh 1:1-4
Vill vi inte ha väckelse för att det är liktydigt med en kostsam och tidskrävande passion för att känna Gud och Guds ord? För att det är trons arbete? Att vara passionerad förespråkare för väckelse men “ta slut” om bibeltexten är längre än tre versar, är en anomali, en motsägelse, en blindhet om vad väckelse är. Och som tömmer drömmen om “väckelse” på sitt egentliga innehåll.
“Dymmelonsdag” kommer snart nog. Då tystar man klockornas kläpp med att linda trasor om dem så att malmen inte längre klingar. Men med tystade kläppar klingar inga kallelser till helig sammankomst. Och med en närmast likgiltig inställning till hela Guds ord är begreppet väckelse dödfött. Det är inte Gud som ger väckelse, det är de som blivit väckta till hela Guds rådslut som väcker de andra sovande.
(Tänk att det (bara) är Jehovas Vittnen som sprider tidskriften “Vakna”..)
“Men allt som avslöjas av ljuset blir synligt, för allt som uppenbaras är ljus. Därför heter det:”
”Vakna, du som sover.
Stå upp från de döda,
och Kristus ska lysa över dig.”Tänk alltså noga på hur ni lever, inte som ovisa människor utan som visa.”
Väckelse, Va?
Teddy Donobauer, Doncaster